Bokrecension Himlabrand

Det är kärleken som sätter himlen i brand i Backe Åstots debutroman. I boken får man följa 16-åriga Ánte som är renskötare och bor i Jokkmokk. Det är en bok om kärlek och om känslor som sakta smyger fram. Författaren har lyckats fånga ungdomstidens bubblande känslostormar och som läsare får man ta del av huvudpersonens inre rädslor, tankar och känslor. Men boken beskriver även dagens unga samers ärvda sår av historiska förtryck som vi alla bär med oss. Men mesta av allt är det en bok om normer i samhället. Hur man förväntas vara som ung kille född in i en renskötarfamilj. Men när Ántes innersta känslor inte följer dessa normer växer hans inre dilemma. Kan han vara homosexuell och renskötare? Hans känslor för sin kompis Erik växer. Känslor som skrämmer honom. I boken möter vi också Lasse som valt att vela sitt liv tillsammans med en annan man. Det är en ögonöppnare för Ánte som visar att det går att leva utanför normen.

Himlabrand är en bok om att vara sig själv och stå upp för det, oavsett vad alla tycker och bara det är vackert i sig själv. Samtidigt visar boken den verklighet som finns idag i Sápmi, vilket gör Ánte ännu mer osäker att visa fram sina känslor och komma ut. Författaren har lyckats fånga livet i ett mindre samhälle där rykten sprids om Ánte och Eriks relation. Med boken gillar jag speciellt de otroligt vackra känslobeskrivningarna, med tonårsförälskelse och dunkande hjärtan. Även miljöbeskrivningarna gör att boken lever upp och författaren har lyckats fånga det specifika detaljerna från just Sápmi. Speciellt minns jag de samiska stjärnbilderna, detaljerna med kolten och de lulesamiska orden.

Backe Åstot är en modig författare som väljer att skriva om ett viktigt tema som vi alla i det samiska samhället mer borde prata om. För att det borde vara en självklarhet att leva sitt liv som man vill utan samhällets normer.  Det är en ungdomsbok alla borde läsa alla oavsett ålder. Nu drömmer jag om att läsa boken Himlabrand på samiska, det vore så fint.

Elin Marakatt