Han är statsvetaren som skrev och spelade i en av fjolårets mest uppskattade humorproduktioner på SVT.
– Jag tänkte länge att det var en nackdel att inte ha erfarenhet från film och tv, men kompenserade med kunskap om svensk och samisk byråkrati. Där finns verkligen att ösa ur när man ska göra humor, säger Ol-Ánte Sikku.

– Humor handlar om att skala ner verkligheten till det absurda, till en tankevärld som är enklare än den verkliga världen.

Därför var de sju i gruppen bättre på att skämta om varandras världar. Visst finns det mycket att göra satir på i det samiska, men Ol-Ánte märkte att det inte var så lätt.
– Om man kan för mycket är det svårt att skala bort sådant man själv tycker är viktigt.

Det var likadant för de andra. Catrine som är kortväxt får om och om erbjudande att för 2000 kronor vara dvärgängel på fester och dela ut godis.
– Det är ju superabsurt. Hon själv tycker inte att det är roligt alls, men det går ju att hitta stoff till något där.

Det var minsann inte roligt hela tiden att skriva humor. Ett halvår satt de i ett sjavigt kontor på Östermalm.

– Det var första gången jag skrev manus överhuvudtaget. En ganska chockartad upplevelse. Det var inte så att vi satt och skrattade högt hela dagarna. De pratade och pratade, skrev och skrev. Sen skrev de om och om.
– Humor handlar om tajming. Det spelar inte så stor roll exakt vilka ord eller ordföljd som står i manus.

Hur vet man att det är kul då?

– Det låter tragiskt kanske, men det vet man inte. Man får lita på sitt humoristiska omdöme. Om någon tycker att det är roligt så finns det något där, men kanske har det inte kommit fram än.

Vissa saker förstod de, ”det här är kul”. Annat kunde te sig roligt i text eller runt mötesbordet, men höll inte hela vägen till sketch och tv-inspelning. Länge skrattade Bautagänget hysteriskt mycket åt sin idé om ett nytt barnprogram, ”Tali-bananerna”.
– Vi tappade bort oss där. När humor blir självgående är det i sig en varningsklocka.

Nästan inget är roligt första gången man skriver det. Varje manus som överlevde bearbetades cirka 20 gånger.
– Det är som någon sorts svart låda där man stoppar in något kul, sen är det att knåda och knåda och hoppas att något kommer ut, som fortfarande är kul.

Samisk humor springer ur berättartraditionen. Det finns ett stort mått av satir i typisk samisk humor, enligt Sikku:
– Det är för att man ofta har varit i underläge, tänker jag. Då blir satir ett bra verktyg.

I en scen behandlas frågan hur svenska folket ska läras mer om samer. Det landar i ännu en UR-film.

– Det är lättare för en som är utanför det samiska att se att ”det här är det roliga”. Att oavsett vilken frågan är om det samiska, så är svaret alltid en till film från UR.

Just före intervjun har Ol-Ánte Sikku och hans humorkamrater i Uppsala just fått besked om produktionsstöd för att utveckla sin idé om en långfilm.
– Vi skrev i ansökan att vi nästan blev utbrända av en liten webb-serie (som sedan också gick på broadcast-tv). Haha, det är ju humor i det också.

PIA SJÖGREN

Tips à la Ol-Ánte

Humor börjar ofta i någonting, men slutar i någonting annat. Med en poäng.
Tänk inte på begränsningar och säg inte nej till egna eller andras förslag i början.
Ber-Joná Labba är inspirerande!